Om ryggmärgsbråck
Ryggmärgsbråck är en medfödd missbildning av ryggmärgen/ryggmärgskanalen. I Sverige finns idag minst 600 vuxna med ryggmärgsbråck. Den exakta siffran är okänd men kan sträcka sig upp mot 1000 personer. På 60-talet överlevde cirka 10 procent av alla barn med ryggmärgsbråck sin tioårsdag, men idag överlever mer än 90 procent. Antalet födda har minskat från 60 barn per år till 5–10. Framför allt för att man kan upptäcka ryggmärgsbråck på den ultraljudsundersökning som görs rutinmässigt under graviditeten.
Skadan sker under första månaden av graviditeten när ryggraden bildas. Normalt sluter sig ryggkotorna då runt ryggmärgen och bildar en skyddande ryggmärgskanal. Om de inte sluter sig helt kan ryggmärgshinnor, ryggmärg och nerver bukta ut. Utbuktningen kallas bråck. Bråcket kan vara täckt av hud eller ”öppet” så att man ser slemhinna och nerver. Bråcket kan sitta varsomhelst utefter ryggraden men ofta är det i ländryggen. Vilka symtom individen får beror på vilka nerver som har skadats. Det kan se väldigt olika ut.
Ryggmärgsbråck kallas ofta för MMC, vilket är en förkortning för myelomeningocele. Myelo avser ryggmärgen, meningo hjärnhinnorna och cele är själva bråcket. Spina bifida, latin för tvådelad ryggrad, är ett annat begrepp som används om ryggmärgsbråck.
Symtom
Ryggmärgsbråck kan medföra fysiska, intellektuella eller neurologiska funktionsnedsättningar i olika grad. Många med ryggmärgsbråck använder rullstol, några går och flertalet alternerar. Flera har kognitiv påverkan, som till exempel kan innebära svårigheter att planera, komma i gång med och genomföra aktiviteter. De flesta har en neurologisk påverkan på blåsans och tarmens funktion. Svårläkta sår är också något som drabbar de flesta med ryggmärgsbråck någon gång i livet.
Hydrocefalus
Ungefär 6 av 10 vuxna med ryggmärgsbråck har hydrocefalus (vattenskalle). Ryggmärgsvätska bildas normalt inne i hjärnans hålrum (ventriklar). Därifrån rinner den genom ryggmärgen och ut i ryggmärgskanalen för att omsluta hela ryggmärgen och hjärnan, innan den absorberas igen. Det är ett ständigt flöde som behövs för att transportera näring och städa bort restprodukter. Vid ryggmärgsbråck blir det ofta ett stopp i flödet så att vätskan inte kan rinna ner i ryggmärgen utan istället stannar i hjärnan. När det fortsätter att bildas ny vätska som inte kan rinna ut stiger trycket i ventriklarna som blir större och större och börjar trycka hjärnan mot skallbenet.
Hos små barn är skallbenen inte slutna och då växer huvudet. Hos vuxna kan inte huvudet växa, istället ökar trycket i huvudet. Vanliga symtom på högt tryck i huvudet vid hydrocefalus kan vara till exempel trötthet, huvudvärk, illamående, kräkningar eller synpåverkan.
Som behandling opererar en neurokirurg in en shunt. Det är ett tunt rör som leder bort vätska från hjärnans hålrum ut till en ventil och därifrån genom en slang under huden ner till bukhålan, där det tas om hand av kroppen. De flesta med hydrocefalus får en shunt under första levnadsåret. Har man en gång haft hydrocefalus finns alltid en risk att få det igen. Om man får svår huvudvärk och känner sig tröttare än vanligt ska man söka vård. Ibland krånglar shunten; slangen kan gå av eller knicka sig. Det syns på röntgen och måste åtgärdas.
Fjättrad ryggmärg
Normalt slutar ryggmärgen hos vuxna i övre delen av ländryggen, ovanför svanken. Nedanför ligger nerverna fritt i ryggmärgsvätskan. Vid ryggmärgsbråck brukar ryggmärgen fastna i ärrvävnaden som uppstår när man opererar bråcket. Det kallas fjättrad ryggmärg. Nästan alla med ryggmärgsbråck har fjättrad ryggmärg och de allra flesta får aldrig några symtom av det. Symtom som ändå kan uppkomma innefattar till exempel nytillkommen känselnedsättning, svaghet, smärta eller förändring av urinblåsans funktion. Som vuxen ska man inte få nya neurologiska symtom. Får man det ska man söka läkare för bedömning. Om fjättrad ryggmärg ger symtom så syns det på magnetkameraundersökning. Fjättringen kan behöva opereras loss för att förhindra fortsatt försämring.
Arnold-Chiari-syndromet
Vid ryggmärgsbråck är ofta bakre skallgropen trång vilket kan påverka lillhjärnan och hjärnstammen som ligger där. Symtom på trängsel kan vara andningsstörning, sväljsvårigheter eller dubbelseende. Beroende på vad som orsakar symtomen kan det bli aktuellt med operation av bakre skallgropen, alternativt hydrocefalusshunt eller fjättring.
Svårläkta sår
Åtta av tio med ryggmärgsbråck har någon gång haft svårläkta sår. Såren uppstår ofta i områden med nedsatt känsel som kan vara svåra att se själv. Oftast är såren orsakade av tryck. Vissa ställen på kroppen, som tår, hälar och sittyta, är mer utsatta än andra. Huden på partier där man tidigare haft sår är känsligare. Det är vanligt att få sår vid sittknölarna, särskilt om man använder rullstol. Det kallas sittsår.
Uppkomna sår kan vara svårläkta av flera olika orsaker. Blodcirkulationen kan vara nedsatt på grund av rörelsenedsättning vilket kan leda till att sårläkningen fungerar sämre. Inkontinens kan föra med sig bakterier till sårområdet. Svårigheter att få saker gjorda kan göra att avlastning och omläggningar inte blir av.
Bakterier som kommer in i sår kan orsaka infektioner. Detta kan i sällsynta fall orsaka sepsis (blodförgiftning), vilket är ett livshotande tillstånd. Att förebygga och ta hand om uppkomna sår är därför livsviktigt.
Förebyggande åtgärder:
- kontrollera huden dagligen för att upptäcka tryckmärken eller sår
- skydda huden mot fukt (svett, inkontinens)
- smörj torr hud så att det inte blir sprickor som sedan blir sår
- ändra position ofta
För den som fått ett sår är det viktigt att ta reda på och försöka åtgärda orsaken. Såret kan bero på för trånga skor, en rullstolsdyna som inte är uppblåst, att man sitter på nycklar och plånbok eller har en varm laptop i knäet som bränner mot huden. Med nedsatt känsel kan det vara svårt att känna skav och temperaturskillnader. Sår kan även bero på att man sitter i samma position för länge. Många sätter sig i rullstolen på morgonen och sitter där i tio timmar. Det kan göra stor skillnad att regelbundet lyfta lite på sig eller flytta till en annan stol ibland.
För att kontrollera om sårvården fungerar kan det vara bra att fotografera såret eller mäta det med linjal – eller både och. Blir såret bättre är det bara att ha tålamod och fortsätta. Men blir det sämre måste något ändras.
Läs mer om trycksår på ryggmärgsskada.se
Sexualitet
För vissa är sex en viktig del av livet, för andra inte. Vi har alla rätt att säga ja till sex vi vill ha, och nej till sex vi inte vill ha. Det är vanligt för alla människor att fundera på hur man träffar någon. Vid ryggmärgsbråck kan man behöva tänka på lite flera saker relaterat till relationer och sex.
Nedsatt känsel gör det svårt att avgöra vad som känns bra. Rörelsenedsättningar kan göra det besvärligt att hamna i rätt position. Det är också vanligt att erektion och lubrikation påverkas vid ryggmärgsbråck. För dem som har svårigheter med erektion finns läkemedel som Sildenafil som kan hjälpa. Nedsatt lubrikation innebär att slemhinnorna i underlivet inte blir våta. Torra slemhinnor är skörare och skadas lättare. Då kan det vara bra att använda glidmedel. Risken för inkontinens kan utgöra ett orosmoment som det är viktigt att få hjälp med.
P-piller rekommenderas inte för dem som använder rullstol, eftersom stillasittande ökar risken för blodpropp. Då rekommenderas i stället hormonspiral eller kondomer. Eftersom det finns en ökad risk för latexallergi bör alla med ryggmärgsbråck välja latexfria kondomer.
Graviditet
Personer med ryggmärgsbråck som önskar få barn behöver planera lite innan. Alla kvinnor rekommenderas att börja äta folsyra minst 2 månader innan en graviditet för att minska risken för ryggmärgsbråck hos barnet. Ryggmärgsbråck är sällan ärftligt, men kvinnor med ryggmärgsbråck rekommenderas ändå att ta en högre dos folsyra än andra inför en graviditet. Om det är mannen som har ryggmärgsbråck är det ändå kvinnan i relationen som ska äta folsyra, eftersom det är i hennes kropp barnet utvecklas. Kvinnor med ryggmärgsbråck har lika lätt att bli gravida som andra kvinnor, men män med ryggmärgsbråck har ofta färre spermier.
Om man vill bli gravid är det bra att planera graviditeten i samråd med en gynekolog för att få hjälp med utsättning av eventuella mediciner, få recept på starkare folsyretabletter och undersöka om kroppen klarar av en graviditet. En blivande mamma med ryggmärgsbråck bör ha kontakt med specialistmödravården under hela graviditeten.
De flesta kvinnor med ryggmärgsbråck kan föda vaginalt men för säkerhets skull brukar ett kejsarsnitt planeras. Vid fjättrad ryggmärg kan det vara svårt att lägga ryggbedövning och vid lågt sittande bråck med svag bäckenbotten ökar risken för framfall vid vaginal födsel.
Det är klokt att ha kontakt med fysioterapeut och arbetsterapeut innan och under en graviditet. Då går det snabbare om man plötsligt behöver en rullstol eller andra hjälpmedel.
Läs mer om sexualitet och graviditet här.
Vård vid ryggmärgsbråck
Personer med ryggmärgsbråck har behov av specialiserad uppföljning och samordnad vård genom hela livet. Idag finns ett nationellt kvalitetsregister och uppföljningsprogram för ryggmärgsbråck som heter MMCUP. MMCUP ger råd om uppföljning och vård för att öka livskvaliteten hos personer med ryggmärgsbråck. På MMCUP:s webbplats finns bland annat checklistor för vårdbesök, forskningsrapporter och kliniska riktlinjer. MMCUP rekommenderar bland annat:
• årlig uppföljning av hela hälsotillståndet (se över nytillkomna symtom, behov av träning, stöd och hjälpmedel)
• årlig uppföljning av urinvägar (samtal, blodprov, ultraljud av njurar, eventuell undersökning av urinblåsan)
Den som vill delta i MMCUP:s uppföljningsprogram rekommenderas att kontakta habiliteringen i sin region.
Om man har ryggmärgsbråck är det viktigt att alltid söka vård om man får nya symtom.
Läs mer om ryggmärgsbråck hos Socialstyrelsen och på 1177.se.
Liv är 50 år och har ryggmärgsbråck
Liv bor i villa, har två barn och en hund tillsammans med sin man. Hon älskar att promenera i naturen.
– Jag kommer upp i flera tusen steg per dag. Jag är lyckligt lottad som kan välja rullstol när jag själv vill. De sämre dagarna vilar jag eller använder min elskoter.
Liv föddes hemma. Hennes föräldrar planerade en lugn hemmaförlossning i skogen i Värmland. Mamman hade redan haft en snabb förlossning och hoppades att det skulle gå lika bra denna gång. På 70-talet erbjöds inte rutinmässiga ultraljud, så någon misstanke om skador fanns inte. Förlossningen gick bra och föräldrarna anade inget, då bråcket liknande ett födelsemärke. Efter nästan två dygn fick Liv kramper och hjärnhinneinflammation.
– Bråcket var litet som ett knappnålshuvud och syntes knappt, men det hann sippra ut ryggmärgsvätska, säger Liv.
Familjen sökte vård och blev direkt flugna till Göteborg där Liv fick stanna i tre månader – själv. Mamman var med på sjukhuset de två första veckorna men därefter fick hon telefonrapporter om hur det gick för dottern.
– Det måste ha varit hemskt. Hon ammade men mjölkproduktionen sinade, så när jag väl kom hem gick det inte. Då hämtade hon en get från norska gränsen och blandade getmjölk med grönsaksavkok och gav till mig. Det är rätt häftigt om man tänker på det. Jag växte och blev stark, så getmjölken gjorde nog sitt, säger Liv.
Under tredje eller fjärde veckan fick Liv en shunt inopererad, som sedan bytts ut en gång. Vid två års ålder fick Liv komma till Folke Bernadottehemmet i Uppsala för att lära sig gå. Med hjälp av benstöd och mycket träning gick det bra och idag går Liv mycket i vardagen.
– Jag har ett vagt minne av mina första steg. Det är konstigt men jag kan komma ihåg känslan, säger Liv.
På grund av slitningar i ryggen och knäna har Liv alltid haft olika hjälpmedel. Som barn fick hon en trehjuling och senare en rullstol för att avlasta kroppen. Vid familjeutflykter hjälpte syskonen till om krafterna sinade.
– Min tre år yngre lillebror förstod att jag inte orkade så mycket, så han körde omkring mig i rullstolen. Vi åkte båt varje sommar och när vi plockade svamp kunde familjen sätta mig på en stubbe för att vila, säger Liv. Idag har Liv två döttrar, varav en fortfarande bor hemma. Liv beskriver sig som barnkär, hon och hennes man ville ha barn tidigt. Efter att ha försökt i två år sökte de hjälp. På grund av operationer som skapat sammanväxningar i magen var det svårt att bli med barn.
– Läkarna sa att vår chans var 6–7 procent. Då skaffade vi hund och funderade på att adoptera. Vi släppte det här med egna barn och då plötsligt hände det – helt naturligt, utan hormonbehandling.
Förlossningen skedde via kejsarsnitt under sövning. Liv hade haft flera urinvägsinfektioner, njurbäckeninflammation två gånger och gick på en låg dos antibiotika. Läkarna ville inte lägga ryggbedövning.
– De vågade inte låta mig vara vaken. Det var lite tråkigt att missa alltihop, säger Liv.
Under graviditeten gick Liv på täta kontroller. Kejsarsnittet blev ganska omfattande och värkte länge efteråt. På den tiden fanns inte de smärtstillande läkemedel som finns idag, men det hann ändras till nio år senare, när andra dottern kom.
– Första graviditeten och födseln var lite tuff. Vi ville gärna ha många barn tätt men läkarna rådde oss att vänta så att min kropp hann återhämta sig. Vi skyddade oss i två år och sedan fick vi tyvärr ett missfall. Vi var förkrossade men efter ett tag började jag acceptera att det bara blir ett barn. Jag var tacksam över min dotter. Efter ytterligare några år blev jag med barn på naturlig väg igen. Jag kunde knappt tro det! Vi fick stöd av underbar personal på sjukhuset.
Inför båda graviditeterna har Liv ätit en högre dos folsyra under lång tid. Mot slutet av graviditeterna behövde hon använda rullstol då kroppen blev för tung för att hon skulle orka gå.
Vården och habiliteringen fungerade bra som barn och ungdom samt under graviditeterna, men vuxenvården fungerade sämre.
– Jag hamnade mellan stolarna när jag fyllde 18. För att komma in på vuxenhabiliteringen ska man ha en husläkare på vårdcentralen, men de kan ingenting om ryggmärgsbråck. Ingen vet vad de ska göra. Man skickas mellan akuten och vårdcentralen och får slåss med näbbar och klor för att få den hjälp man behöver.
Idag har Liv en bra läkare hos neurologen i Örebro. Där har hon fått hjälp med uppföljning enligt MMCUP och läkarintyg för bilstöd och annat. Framför allt har läkaren visat empati och förståelse.
– Hon har verkligen lyssnat på mig och förstått mina behov.